|
SG liknar G+ men innehåller mer hexamin (HMTA) och tillverkas på ett noggrannare sätt än G+. SG innehåller exakt 5,0 % HMTA i viktsprocent
räknat. Så om du exempelvis ska göra 100 gram SG så ska det innehålla 95 gram glykol och 5 gram HMTA. Allt HMTA kommer inte att kunna lösa
sig, så när man doserar SG i AG måste man skaka blandningen så att det blir en korrekt doseringsmängd av HMTA. Doseringen av SG skiljer sig ganska mycket från G+. Förenklat är kvantiteten SG cirka hälften av G+, resten är vatten. För E85 är mängden SG och vatten lika. SG doseras omvänt jämfört med T50 men liksom för T50 så följer dosen etanolhalten, men då T50 doseras mindre för låga E-halter så doseras SG mer då, men mindre för höga E-halter. Dosen SG lyder efter en olinjär graf (här logaritmisk). Vatten däremot doseras mindre för låga E-halter och mera för höga E-halter. Även för vatten sker dosen efter en icke linjär kurva. Kemiska förlopp är oftast olinjära av sin natur... Allmän information om hexamin: HMTA är en förkortning av hexametylentetramin (hexamin). Det används bl.a. i medicinskt syfte för att bota urinvägsinfektioner, men även som bränsle i Esbit, bränsletabletter för campingkök, som korrosionshämmande komponent för vissa tillsatser, för tillverkning av RDX och i fyrverkeritekniken som flamförstorare genom att minska det vita ljuset. HMTA är ett relativt beskedligt och ogiftigt ämne som löser sig lätt i vatten men har viss löslighet även i alkoholer - glykol, etanol etc. Men HMTA löser sig även i bensin och petroleum fast i mindre grad då. Nyttan att använda HMTA i motorbränslen är bland annat att det är ett antiknackningsmedel. Oktanvärdet i bensin ökar hela fyra gånger med en halt omkring 1%. Andra pulverformiga antiknackningsmedel med liknande egenskaper är aromatiska aminer, ferroscen, McMT, järnpentakarbonyl (även andra karbonyler), oxalsyra etc. Triacetin är ett flytande och helt ogiftigt antiknackningsmedel baserad på glycerol. HMTA är ett vitt pulver som avger en doft av urin. Det används även som konserveringsmedel och är då namngivet E239. Snabbaste sättet att tillhandahålla HMTA är att utvinna det ur Esbit-tabletter eller från bränsletabletter. Man kan enkelt mala ned tabletterna i en mortel. Problemet när man gör så är att pulvret även innehåller bindemedel (det som håller ihop tabletterna). Bindemedlet verkar vara ett lättsmält ämne såsom exempelvis paraffin, stearin, vax... Jag kallar det ”bindemedel” här. Bindemedlet kan enkelt avlägsnas genom värmebehandling. Bränsletabletter innehåller mer bindemedel än Esbit. Det innebär sällan en risk att värma upp HMTA, ämnet förgasas långt innan det antänds. Man ska undvika att lösa HMTA i vatten, förutom att det är extremt svårt att torka det torrt så erhåller man inte rent HMTA utan det bildas ett hydrat. Då gäller inte 5 % längre. Bränsletabletter består även av 1,3,5-Trioxan vilket är ett lättflyktigare ämne än HMTA och reduceras kraftigt under värmepåverkan. 
Eftersom det är svårare att finna äkta G30-glykoler i dagsläget så är det osäkert om det är möjligt att få fram en fungerande produkt (AG). Detta är i alla fall vad jag kommit fram till: BASF G30 den äldre varianten och som även kallas VW-klass G12 (inte G12+) är benämningen på kylarglykoler som numera har ersatts av andra blandningar. Några fabrikat finns dock kvar för att tillgodose en äldre bilpark. Exakt vad det är som särskiljer G12 från G12+ vet jag inte, det är ett mindre mysterium gällande de ingredienser som ingår, eller om dessa glykoler är behandlade på något speciellt sätt? 
Själv köpte jag den längst till vänster (Glysantin G30) en och en halv liter. Sedan när denna började sina så beställde jag en till, fast det var bara en liter. Trots att flaskornas färg och form var identiska (etiketten skilde sig dock åt något) så märkte jag en skillnad i innehållet. Den nya luktade inte som glykol, snarare som tvättmedel. Färgen var också något mörkare. Jag kunde konstatera att den andra flaskan inte var samma sak som den första. Det löste sig ändå eftersom Mekonomen med nöd och näppe kunde vaska fram en fyralitersdunk Castrol Radicool SF. Glysantins G30-glykoler innehåller även en rad inhibitorer som ställer till det ytterligare, för de som tänkt nyttja dem. Brukar man dem direkt såsom ett bränsle riskerar man igensättning av bränslefiltret. De måste först tvättas med oxalsyra. Den G30/G12 som är mest lik Biltemas gamla röda är Radicool SF. Denna kan man omgående bruka som komponent i AG. Preparering av Glysantin G30 Denna metod säkerställer inte att glykolen kan brukas såsom ett motorbränsle, men jag presenterar den ändå som en möjlig åtgärd, för att få bort eller omvandla de inhibitorer som ingår i den här typen av koncentrerade kylarglykoler. Principen är att värma glykolen tillsammans med oxalsyra. Oxalsyra är det rätta valet här då den är väl lämpad för organiskt bruk, själva etandiolen påverkas inte av syran.
Preparering av HMTA Innan det malda esbitpulvret ska vägas och blandas i glykolen så bör man först avlägsna bindemedlet. Handlar det om bränsletabletter så ska de även värmas, vilket reducerar trioxanet. Paraffinets smältpunkt är låg (mellan 30-40 grader Celsius) och smältpunkten för vax (bivax) ligger strax över 60 grader Celsius. Man skaffar fram en glaskaraff (kaffekaraff). I denna läggs esbitpulvret och över detta häller man kemisk ren bensin, så mycket att det täcker - ett överskott av bensin. Bensin/Heptan är ett bra val eftersom det löser HMTA extremt dåligt, vilket är ett krav man kan ställa. Detta värms till kokning - sörj för god ventilation under processen! Rör om genom att rotera karaffen med jämna mellanrum. När bindemedlet smält och lösts upp i bensinen häller man försiktigt ut bensinen i en mindre behållare (filtrering behöver inte göras eftersom esbitpulvret stannar kvar på botten av karaffen). Upprepa denna process minst två gånger till. Den sista gången ska ny bensin användas så att produkten blir helt fri från bindemedel. Nästan allt bindemedel löser sig i bensinen och är nu en del av denna. För att återvinna den dyrbara bensinen kyler man ned detta i frysen i ungefär 20 minuter, då kommer bindemedlet att fällas ut. När så har skett filtrerar man bort bensinen genom ett pappfilter. Tänk på att filtrera snabbt eftersom rumstemperaturen gör så att bindemedlet smälter och slinker förbi filtret. Ett bättre sätt är att göra filtreringen i frysen. Denna bensin är nu kraftigt reducerad från bindemedel och kan ånyo brukas som raffineringsvätska, nästa gång det är dags att tillverka HMTA... Uppvärmningen av bänsletabletter är en enkel process, man strör pulvret på en grund skål, fat eller karaffen och placerar det i en köksugn. Förslag på temperatur och tid: 120 grader Celsius i 60 minuter... 
Det går nu bra att väga och dosera det rena och torra HMTA-pulver, samt fusionera det med rätt mängd glykol. Produkten löser inte upp all HMTA så det gäller att inte glömma bort att skaka flaskan med SG precis innan dosering sker. I början är det många små klumpar av HMTA i din nytillredda SG, därför bör man vänta i minst ett dygn innan det nyttjas, så att blandningen blir någorlunda homogen först. Specialglykol: 
G+ och SG fungerar bäst när man använder glykol som innehåller ämnet natrium-2-etylhexanoat. Detta är ett metallsalt av 2-etylhexanoatsyra (ibland väljer tillverkarna denna syra 2-EHA istället för natrium- eller kaliumsaltet). Vanligtvis är glykol som är bärare av natrium-2-etylhexanoat färgade röda men det finns även blå produkter. Dock är det vanligare att dagens röda har kalium- istället för natriumvarianten, vilka inte fungerar lika bra. 
Castrol Radicool SF är en äkta G12 (BASF-namn: G30) med natrium-2-etylhexanoat
| ||||||||||||
