För en tid sedan (hösten 2017) gjorde jag slag i saken och byggde en fullutrustad hybridvärmare för uppvärmningsändamål, främst under
vinterhalvåret. Konstruktionen skulle vara kompakt och relativt enkel att sköta (inga slangar och flaskor som dräller omkring och äventyrar säkerheten).
Valet föll på att modifiera en Lixhult-kabinett från IKEA och då slapp jag bygga en ny låda/stomme där bränsledunk, batteri, pumpar och slangar kunde
förvaras. Resultatet blev en bärbar EHB som trots sin litenhet ändå kan leverera en avsevärd värmeeffekt och under lång tid dessutom. Denna tingest har
flitigt används under vintern 2017-18 och fungerar fortfarande fint.
Dock fick jag göra hål i botten för att 2,5l dunken skulle få plats. Man ska ju kunna fylla den med nytt bränsle från en riktig bensindunk också. Tror knappast jag kunde finna en mer lämplig plåtlåda än denna. Benen får man på köpet ifall man är lite finurlig - vänder dem och nitar fast dem istället. Då den är lite lagom ranglig så anpassar den sig när underlaget är ojämnt - den står alltid stadigt. Bränsleförbrukningen för två brännare i drift är cirka 35-40 ml E80N per timme och 70-80 ml för alla fyra. Det bör nämnas att den här konstruktionen tyvärr är direkt olämplig i miljöer där det vistas barn eller djur. Risken för brand och ödeläggelse är överhängande om någon råkar stöta till apparaten under drift så att den går sönder och bränsle läcker ut. För kommersiellt syfte måste bränslet vara fritt från lättantändliga komponenter såsom bensin och allt måste utföras robust och inneslutet, inte på det rangliga/spretiga sätt såsom tank och brännare är arrangerade här. 
Då värmeeffekten från två brännare i drift värmer på bra i det rum man vistas i så är det sällan man har behov av att köra samtliga. Alla brännare nyttjar kopparspån (istället för sandbädd) som katalysator vilket minimerar luftföroreningarna. Det som luktar är mest lampolja - ju fler brännare i bruk desto mer lukt förstås. För att hindra bränslet att nå de två bakre brännarna använder jag två klämmor (den billiga varianten) som effektivt stänger av genom att slangen kläms ihop. Om jag vill kan jag med en tredje klämma endast köra en enda brännare. 
Det specifika med EHB-C1 är att den använder bränslepumpar avsedda för RC-bruk för att transportera bränslet till och från tanken (den vita/svarta behållaren som är placerad i centrum mellan brännarna). Tanken var ursprungligen en burk med konserverade päron. En pump för fyllning och en för tömning. Just detta pumpfabrikat läcker bränsle bakåt när den inte är på, därför kan man inte använda bara en pump. Om så vore fallet skulle bränslet långsamt rinna tillbaks till dunken igen, så till vida man inte tänkt nyttja ventiler? Pumparna drivs av ett 12V batteri från Biltema av litiumjonmodell. Endast mekanisk elektronik krävs för att kunna realisera detta, dock är automatiken baserad på en timerkrets som varannan timme fyller upp tanken med nytt bränsle. Tidsintervallet pumpen är på kan ställas in olika för olika konstruktioner och betingelser - vanlig cmos-teknologi och ett relä gör detta möjligt. En nackdel med automatiken är att den kan skrämmas ganska duktigt när pumpen plötsligt startar. 
Den svarta överdelen på tanken är en rörbit (stump av avloppsrör) med en rund polykarbonatskiva insatt. Denna tingest vilar på den röda proppen och åstadkommer ett litet tryck ovanpå så att tanken förblir lufttät. Det egentliga syftet med överdelen är dock att fungera som extra brandbarriär ifall någon brännare skulle börja kasta eldsflammor invid tanken - en ren säkerhetsåtgärd alltså. Detta scenario kan inträffa om man går förbi lågorna som då börjar fladdra eller om man flyttar EHBn under drift. Fästarmarna som brännarna sitter fast på är lagrade på lixhultsskåpets tak med M6-skruv, mutter samt plastbrickor (så att inte lacken nöts bort). Varje brännare går därför att vika inåt så att de är bättre skyddade när apparaten ska transporteras eller förvaras under sommarhalvåret. Slangen mellan tanken och varje brännare är införskaffad på Conrad och av märket Kavan (207196). Då brännaren och tankens in- respektive utlopp är 4,8 mm bromsrör av koppar så måste man göra övergångar. Sådana kan ordnas med krympslang, som förövrigt är mycket kemikalitåliga. Den gula bränsleslangen för resterande dragningar är även den köpt på Conrad (Pichler 1436845), liksom pumparna (Modelcraft 207894). Ladda ner kretsschema och PCB-fil: EHB-C1 Revision A-1. Brännarkorkarna eller vad man ska kalla dem är mycket viktiga och ser till att brännarna ej läcker dålig lukt ut i rummet vid avstängd apparat. De ser ut som engelska björnskinnsmössor och har sitt ursprung i ett cykelhandtag som jag fann på Bauhaus (2950997A) - de är mycket värmetåliga och gastäta. Ovandelen på varje mössa är tätad med en rund aluminiumbit och svart silikonlim. Eftersom bränslet E80N inte gärna bygger upp tryck i en sluten behållare så är det inte lika viktigt att sörja för att avluftningen fungerar. Dock bör man avlufta i driftläge då bränsle hela tiden förbrukas. Innan avluftad luft (bensinångor) tar vägen ut i det fria passerar den en halvlitersflaska fylld med aktivt kol. Denna plastflaska går att skymta bakom dunken längs in i skåpet. Vid driftstillestånd kan man stänga avluftningen med en röd liten silikonpropp. Går att finna bakom den blåa tömningsknappen (drain). 
Det finns olika sätt att designa brännartoppen så att den består av koppar. Med mina två extrabrännare kan jag testa andra konstruktioner och istället för ett kopparrör fungerar det även med en filterinsats av sammanpressade metallkorn (från ett biltemabränslefilter). Detta tillsammans med en bit avlödningsfläta (även det Biltema) ger en självsugande brännartopp av koppar. 
| ||||||||||||
