|
Mina tidigare försök med E-sprit som allas fattiga huttrares frälsning slog nog inte ut så väl som jag från början kanske trodde, men man kan även
se detta med E-sprit som ett första alster ur en god tanke och som nu med tiden har växt och tagit sig formen mot en nyare och bättre
innovation. En E-hybridvärmare eller mer korrekt hybridbrännare eller EHB som jag i fortsättningen kommer att nämna denna skapelse är till 100% byggd för att alstra värme på ett så bekvämt, effektivt och rent sätt som möjligt utan hänsyn till matchning av interiör eller ur någon annan skönhetsaspekt mer än att fungera - detta eftersom en EHB är allt annat än vacker. Själva eldenheten är helt okej men tillsammans med plastflaskor och slangar så förtas helhetsintrycket. Men vad bryr sig en frusen lägenhetsinnehavare om det när det nu finns ett billigt, fungerande och miljövänligt sett att alstra lite värme? Återigen kan vi prata om en ”fattigmans braskamin”, ty detta är vad projektet handlar om och en EHB motsvarar denna benämning i allra högsta grad. Det bör nämnas att vid bruk av en EHB finns en brandrisk. Börjar bränslet av misstag brinna (i tanken eller i flaskorna)
är risken överhängande att det hela resulterar i ett allvarligt brandförlopp. Lämna aldrig en EHB utom synhåll och se till att erforderlig
säkerhetsutrustning i form av en brandsläckare finns i närheten. Jag har inte lyckats hitta något liknande på nätet så jag antar att denna konstruktion är en av de första i sitt slag. Till att börja med så kan man konstatera att en EHB med två brännare motsvarar minst tre stearinljus i värmeeffekt utan att det luktar något mer än en svag doft av lampolja. Ingen bensinlukt går att förnimma från det att man sätter fyr tills bränslet är slutbrunnet. Detta är inte helt korrekt eftersom det bildas lite petroleumluktande rök när man blåser ut brännarna. Även när man fyller enlitersflaskan med nytt bränsle känner man förstås av bensinångor samt om man glömt att täta brännarna och stänga gasfiltret vid stillestånd. Låter man en EHB brinna slut på bränslet så skapas dålig lukt precis i slutskedet p g a lågans litenhet. Därför bör man alltid sträva efter att tömma tanken och blåsa ut lågan när en EHB ska stängas av. En EHB kan vara något komplicerad att bygga för dem som inte äger rätt verktyg och utrustning. 
Apparaturen består av en eldenhet och dess kringutrustning vilket dessa tre bilder åskådliggör. Man kan se att lågans storlek
skiljer sig lite trots att båda brännarna är identiska. Då det var flera år sedan denna konstruktion byggdes (2012),
vet jag nu anledningen. Det som bestämmer lågans storlek är uteslutande motståndet materialet utgör för vätskans genomströmning i brännarrören. Densiteten
av fördelaren, filterpapper och i huvudsak bumullen bestämmer lågans storlek. Packas bumullen hårdare i den ena brännaren (än i den andra) så blir lågan
mindre där och vise versa. Mera information omkring detta finns längre ned på sidan. Att höjden på brännarna kan justeras på just den här konstruktionen
spelar ingen roll när det gäller ”lågans storlek”. När denna sida tillika konstruktion skapades var jag inte införstådd i alla aspekter som är
väsentliga för en god funktion. Man kan dock konstatera att för denna EHB kan brännarnas höjd i förhållande till tanken justeras utan att det finns
någon specifik nytta med det. För att bilderna skulle bli bra så var jag tvungen att fösa ihop alltihopa - under normala omständigheter
är avstånden större. En E-hybridbrännare är väldigt lätt att sköta och att framställa dess bränsle är en baggis i jämförelse med E-sprit. Specialbränslet till en EHB kallar jag för E80N och består till 80% av E85. Det största bekymret är att få tag i den motivation som krävs för att kunna snickra ihop pjäsen, ty detta kan dröja ett tag. Det är dock ganska svårt att misslyckas i och med avsaknaden av kritiska moment. Alla delar i uppförandet av en EHB är ungefär av samma svårighetsgrad byggmässigt sett. Dessa delar är fyra till antalet: Tank, brännare, fyrbord och kringutrustning. Bränsletanken kan delas upp i fyra komponenter
Burkar med ananas och liknande fruktinnehåll brukar sakna den vita impregneringen många andra konservburkar har. Storleksmässigt är en diameter runt 80-90 mm lagom. Gipset kan gjutas direkt i burken men det kan vara svårt att få det plant ifall man snålar med vatten. Denna ballast gör så att avtappningen för bränslet lyfts upp med ungefär 20 mm så att det finns marginaler att justera brännarna. Första gången man fyller tanken med bränsle så kommer det att pysa en stund. Polykarbonatplast har de flesta glasmästare som du säker kan få billigt. Locket måste limmas fast och det enda lim som står pall i denna miljö är Biltemas Steel-epoxy. Det kan även fungera med flytande packning. Om locket består av en 2 mm tjock polykarbonatskiva så finns det plats att lägga pastan ovanpå, på samma sätt som när man kittar fönster. Brännaren kan delas upp i fem komponenter
Brännarens konstruktion är själva kärnan i hur en EHB fungerar. Bomullen suger upp bränslet likt en veke vilket sedan brinner upp över sandbädden. Den lösa sanden hårdnar och blir mörk efter en tids användning. Temperaturen stiger med höjden på brännaren och är givetvis lägst där bränslet kommer in. Den nedre delen av brännaren mättes vid ett tillfälle och var 55 grader, medan den övre delen höll mellan 65-70
grader. Temperaturen är alltså ganska jämt fördelat längst hela röret. Bränslet förvärms under tiden det transporteras till toppen med
hjälp av aluminiumröret vilket är gynnsamt ur förbränningssynpunkt. Kylningen av röret är mycket viktig! Upphör kylningen blir brännaren överhettad
så att dess innehåll skjuts omkring liksom en fontän av eld och då är en okontrollerbar brand nära anstående. På den andra bilden ser man tre fördelare
(av trä) utlagda i olika vinklar men det krävs bara en per brännare.Fyrbordet kan delas upp i fyra komponenter
Måttet för plåtstycket som jag valde blev 320 x 110 mm och verkar vara lagom stort. Brännarna som är justerbara i höjdled kan även justeras lite i längdled eftersom avståndet krymper ifall man flyttar brännaren upp och ned i förhållande till tanken. Av den anledningen gör man ett spår för en (lång) M4 skruv på båda sidor av styckets ytterkanter som kan vara 15 mm långt. Då nya kunskaper (2017) om vad som bestämmer lågans storlek har erhållits finns det ingen anledning att varierar brännarnas höjd på det sätt som beskrivs här. De två brännarhållarna är av samma plåt som till fyrbordet och består av urklippta bitar som är bockade enligt den högra bilden. Tanken fixeras med två plåtbitar av tunnare plåt via två skruvar, vilka även är fästen för listerna. Sättet hur tanken ska fästas kan nog göras på flera sätt men man bör inte göra åverkan på tankens nedre del mer än nödvändigt. Någon typ av fötter under bordet är lämpligt - jag fäste två plastdistanser (med dubbelhäftande tejp) på fyrbordets undersida och satte sedan dit fyra självhäftande fötter. Kringutrustningen kan delas upp i fyra komponenter
Som gasfilter använder jag en flaska för borttagning av nagellack som ICA säljer och som passar perfekt för detta ändamål - med dess kork kan man öppna samt försluta avluftningen. En flaska avsedd för batterivatten fungerar bra som bränslereservoar eftersom naftainnehållet i E80N är för litet för att plasten ska ta skada. En bra dumpflaska kan vara svår att få tag på. Doseringsflaskan som rymmer 500 ml är helt outstanding. Den uppmärksamme har sett att jag använder pvc-slang till och från flaskorna. PVC-slang fungerar hyfsat en ganska lång tid men efter drygt ett år börjar den hårdna och måste då bytas. Slangen mellan tanken och brännaren köpte jag hos Kebo för länge sedan - den heter Iso Versinic och är mycket kemikalietålig. Handhavande Tanken som sitter på fyrbordet kan liknas vid en buffert men det är i enlitersflaskan bränslets huvudsakliga kvantitet är lokaliserad. Uppstarten av värmaren börjar alltid med att man öppnar gasfiltret och sedan lyfter, vänder och klämmer ut bränsle från bränsleflaskan in i tanken. Avslutade man senast med att dumpa kvarvarande bränsle i dumpflaskan så kan man tömma dess innehåll innan man tar till bränsleflaskan, men töm aldrig dumpflaskan helt eftersom den blir för lätt och därmed ostadig då den under drift ska stå på samma nivå som eldenheten. Det krävs en speciell teknik här - man måste öppna korken precis efter man klämt för att undvika att bränslet sugs tillbaks i flaskan igen. Det räcker att endast fylla bränsletanken till knappt hälften då förbrukningen är relativt låg. Vid avslut bör alltid tanken tömmas! Finns det bränsle i kvar tanken så kommer detta att med hjälp av kapillärkrafterna att rinna ut från brännarna. När värmaren inte används ska alla delar vara förslutna. 
Ny brännarkonstruktion År 2017 lyckades jag åstadkomma en effektivare förbränningen genom att ändra en brännares övre del. Använder man
etylenglykol som tillsatsämne i E80N finns risken att det bildas oförbrända rester. Resterna kan bilda sot som med tiden täpper till - så att lågan
krymper. Till slut upphör brännaren att fungera eftersom sandbädden blir gastät. En annan synergieffekt med den nya designen är att lågans höjd lätt kan
justeras genom att ändra upphöjningen av kopparröret.
Jag upptäckte att för den gamla konstruktionen med sandbädd är det brännarens innandöme som styr lågans storlek inte vilken
höjd brännaren befinner sig på i förhållande till tanken. Med innandöme menas hur stort motstånd bumullen utgör för bränslets transport till toppen.
Undersökningar har även visat att något rullat filterpapper inte behövs, utan det går bra att enbart förlita sig på sandbäddens kapillärkrafter.
Bomullens motstånd varierar med fabrikat. Vill man inte fylla brännaren med vanlig bumull så kan man använda pads. Vissa tillverkare erbjuder dock
problem eftersom padsen inte enbart består av bomull utan även av annat/andra material. Den pad som jag anser är lämpligast är av fabrikatet
Eldorado ”bomullsrondeller” (Willys). Packa löst! Biltema säljer även ”absorbent” (glasfibermatta för etanolkaminer) som är mycket lämplig i dessa sammanhang. I den övre delen på den nya brännaren ska bomull ersättas med glasfiber/glasull, sedan placerar man en kort stump kopparrör delvis inbäddad i glasfiber högst upp. Ju högre röret sticker upp desto större blir lågan - två millimeter är lagom. Sticker röret upp mer än så kan lågan bli väldigt hög, upp mot dubbla längden av brännaren är inget problem. Röret fylls sedan med finsiktad sand, men längs upp ska ett lager av kopparpulver eller kopparspån befinna sig. Även utanför röret ska det ligga spån. Det varma kopparskiktet katalyserar förbränningen så att endast en oansenlig mängd oförbrända rester lyckas ta sig förbi. Jag anser att St1 har den snällaste E85-bränslet i Sverige. Andra mackar kör oftast med starkare bensinkomponenter och som då kan avge skadliga odörer. När det gäller dagens naftabaserade tändvätskor så liknar de mer och mer lampoljorna. Exempelvis innehåller Mekonomens produkt mer av n-parafin än nafta. Ur driftsynpunkt är det bara positivt om man för samma pris kan välja bort nafta och köra med 20% n-parafin (lampolja). Doserar man samtidigt 0,5% röd glykol (typ G+) i en sats E80N så innebär det ytterligare en förbättring av inomhusluften. Glykolen (som är av samma slag som till G14a) har visat på positiva verkningar och kan rekommenderas. Undvik dock vatten i E80N! Den nya EHB-C1 Heater Box är utrustad med denna typ av brännare som kan studeras närmare genom att välja ”H e a t e r B o x” längs upp. Detta består E80N av
Kuriosa En fördel med bränslet E80N är att det inte bygger upp tryck i slutna behållare. Troligtvis är det halten nafta som förhindrar detta. Energiinnehållet är något mer än E85 och beror på om sommar eller vinterkvalité används. Någonstans runt 33 MJ/kg skulle jag tippa. Minskar man naftan finns risk för ojämn förbränning - värmaren beter sig oförutsägbart vilket kan öppna för obehagliga överraskningar. Ökar man naftan sker det omvända; värmaren gör sitt jobb, d v s brinner jämt och stabilt. Hur sätter man fyr på en EHB? En cigarettändare duger. Tiden det tar innan man kan tända en brännare är beroende på hur våta brännarna var innan man satte dit propparna sist man använde värmaren. När man fyllt tanken med bränsle måste man vanligtvis vänta ett par minuter innan det kommit fram till sandbädden. Det går faktiskt att se när sanden blivit fuktig av bränslet. Sedan är det bara att tända. Och hur släcker man? Enkelt - bara att blåsa ut. Om man har tid och lust så skulle man kunna tillverka ett litet specialbord för eldenheten med en hylla undertill där flaskorna kunde stå. Sätten hur allt kan arrangeras eller designas är nog många.
| ||||||||||||
